
Vad gömmer sig bakom all yta? Vem finns bakom leendet som ofta skiner, bakom de blå ögonen och det allt som oftast ruffsiga håret?
Ytan är som ett skal. Ett skal som ger folk ett första intryck av dig. Ett skal som i vissa fall avspeglar din personligheten. Ett skal som många ofta dömmer på ett eller annat sätt.
Ett första intryck. En första känsla. En första blick. Det kan säga så mycket och så lite. Ibland behövs inga ord, inga handlingar – man får direkt en känsla i magen som säger ”den här personen” gillar jag. Det är nästan lite läskigt, att man kan känna den känslan utan att känna människan ifråga. Men det är väl just det som är magkänslan? När en känsla hinner infinna sig innan de logiska tankarna?
Och det är väl precis i dessa lägen som vi oftast ifrågasätter magkänslan med de logiska tankarna, istället för att bara följa den där första känslan som infann sig. Bra eller dåligt? Vad vet man. Men ibland blir jag trött på mig själv, att jag låter mina tankar försöka styra magkänslan. Det blir sällan rätt då, och trots att jag vet det så är det knappast enkelt att hantera.
Hur som helst.. det jag tänkte komma till är att jag i helgen skrev lite, och ställde mig själv frågor som, vad mår jag bra av, vem är flickan bakom all den här ytan, vad vill den flickan, vad känner den flickan…osv. Tårarna och leendet växlade vilt under min lilla skrivstund och känslorna bubblade nästan över. Försökte få grepp, försökte få ner allt på papper, försökte sortera, försökte se klarhet.
Misslyckades.
Totalt.
Jag blev inte klokare. Inte ett dugg. Men jag fick en bra överblick över mitt liv, mina känslor, tankar och allt därtill. Det känns skönt. Om några dagar kanske jag kan titta på min lilla text och bli klokare. Ibland behöver man ge sig själv lite tid, och distans till sig själv.
Jag vill göra medvetna val. Jag vill leva varje dag. Jag vill göra saker som ger mig energi och som får mig att må bra. Därför känns det viktigt att ibland stanna upp och utvärdera sitt egna liv. Så att man inte hamnar i något stadie där man bara går utan att ta vara på varje dag.