Ruby kommer börja gästblogga här en del. Hon finns vid min sida mest hela tiden, och när hon inte gör det jobbar eller bakar hon. Haha skämt o sido, men hon är en rackare i köket. Och eftersom hon är lika nördig med träningen som jag är så bakar hon främst nyttiga godsaker i form av muffins, bröd, knäckebröd och ja gud vet allt. Men mycket är det, och ibland har hon med sig smakprover till mig. Så himla gulligt! Jag blir alltid lika lyrisk att godsaker med bra och lågt kalori innehåll kan smaka så GOTT.

Jag antar att det är fler där ute som vill ha tips på godsaker med bra innehåll, så jag frågade om Ruby ville gästblogga här ibland.  Kul va? Och på tal om godsaker, den här bilden mmsade nyss Ruby:

Vaniljostkaka med jordgubbar. Grymt innehåll och full av protein. Hur gott!

Alltså allvarligt.. Joel sprang Göteborgsvarvet i helgen. Tydligen vidrig värme och stekande sol vilket helt klart bidrog till tuffare förhållanden att springa i. Men trots det placeras sig karln på plats 176 av typ 45 000 löpare! Alltså hur sjukt är inte det?

Hej, här tar vi löpning till nya nivåer. Vad mer kan man säga än att han är förbaskat jäkla duktig?!

Tänkte bara döda myten om att vi inte börjar förbränna fett förrens efter 40 minuters promenad/jogg. Däremot så förbränner vi procentuellt olika mängder kolhydrater/fett beroende på vilken intensitet och tid som vi utför aktiviteten.

Vissa dagar är längtan större än andra. Idag är en sån dag då jag önskar:

- att vi bodde i en liten villa med gärdsgårdsstängsel
- att vi/jag hade en border collie
- att vi hade en tomt med odlingar och massa fruktträd
- att jag hade ett arbete som personlig tränare
- att vi hade närhet till Mr J familj
- att vi hade mer tid för varandra
- att vi hade ett stort kök där alla våra nära och kära fick plats…
och en stor uteplats med en ordentlig grill.

Tiden kommer. Det vet jag. Men som sagt, vissa dagar är längtan och saknaden mer påtaglig ändra andra.

Vad gömmer sig bakom all yta? Vem finns bakom leendet som ofta skiner, bakom de blå ögonen och det allt som oftast ruffsiga håret?

Ytan är som ett skal. Ett skal som ger folk ett första intryck av dig. Ett skal som i vissa fall avspeglar din personligheten. Ett skal som många ofta dömmer på ett eller annat sätt.

Ett första intryck. En första känsla. En första blick. Det kan säga så mycket och så lite. Ibland behövs inga ord, inga handlingar – man får direkt en känsla i magen som säger ”den här personen” gillar jag. Det är nästan lite läskigt, att man kan känna den känslan utan att känna människan ifråga. Men det är väl just det som är magkänslan? När en känsla hinner infinna sig innan de logiska tankarna?
Och det är väl precis i dessa lägen som vi oftast ifrågasätter magkänslan med de logiska tankarna, istället för att bara följa den där första känslan som infann sig. Bra eller dåligt? Vad vet man. Men ibland blir jag trött på mig själv, att jag låter mina tankar försöka styra magkänslan. Det blir sällan rätt då, och trots att jag vet det så är det knappast enkelt att hantera.

Hur som helst.. det jag tänkte komma till är att jag i helgen skrev lite, och ställde mig själv frågor som, vad mår jag bra av, vem är flickan bakom all den här ytan, vad vill den flickan, vad känner den flickan…osv. Tårarna och leendet växlade vilt under min lilla skrivstund och känslorna bubblade nästan över. Försökte få grepp, försökte få ner allt på papper, försökte sortera, försökte se klarhet.

Misslyckades.

Totalt.

Jag blev inte klokare. Inte ett dugg. Men jag fick en bra överblick över mitt liv, mina känslor, tankar och allt därtill. Det känns skönt. Om några dagar kanske jag kan titta på min lilla text och bli klokare. Ibland behöver man ge sig själv lite tid, och distans till sig själv.

Jag vill göra medvetna val. Jag vill leva varje dag. Jag vill göra saker som ger mig energi och som får mig att må bra. Därför känns det viktigt att ibland stanna upp och utvärdera sitt egna liv. Så att man inte hamnar i något stadie där man bara går utan att ta vara på varje dag.

en dag i lugnets tecken. ja förutom träningen då. sjukt behövligt.

Sov oroligt. Ingen aning om varför. Vred och vände mig. Kom inte till ro. Så när jag vaknade gav jag mig direkt ut på en löptur. Rensa tankarna var uppenbarligen nödvändigt. Benen kändes förhållandesvis lätta men trots det tog jag det lugnt. Tanken var inte att prestera eller uppnå något mål med löpturen, utan endast få andas frisk luft, få ur energi ur kroppen och rensa tankarna.

Väl hemma föll jag ihop. I sängen. Kände mig svag och ensam. Varför får man den känslan ibland? Ni vet när man bara vill krypa upp i en trygg famn och få kärlek. Eftersom min man är borta så var det bara smaka på känslan i sin ensamhet. Och jag är stolt över mig själv, jag låg faktiskt kvar i sängen och försökte bottna i känslan. Och nu någon timme senare känns allt genast lite lättare.

Så jag har hoppat i träningskläderna igen och ska möta min Partner in Crime för ett axel & bröstpass. Pepp!

Ikväll ska jag inte ens öppna mitt pluggmaterial. Min hjärna är överhettad och behöver luft. Borde stoppa in huvudet i frysen…syrran säger att det brukar hjälpa.

Vaknade vid fem när Mr J gick upp. Drog mig ett tag innan jag snörade på mig löpskorna och sprang till Spåris för ett träningspass med Ruby. Mage och Triceps dödade vi. Fy fan, det är sån skillnad på träningen nu när kunskapsbanken hos mig är större.

Efter ett bättre pass stack jag hem igen och landade på balkongen med plugg i högsta hugg. Det känns tungt nu. Riktigt uppförsbacke men jag krigar vidare ihop om att något fastnar…!

Helt färdig. Har precis slickar rent en tallrik med köttfärssås. Stört gott. Nu – sängen!

Precis avslutat ett grymt träningspass med Marcus. Nu vankas plugg sen en privattimme i tävlingslydnad.

Fin torsdag!

Mr J kom hem med paket från Victoria Secrets igår. Tror ni det var en lycklig tjej som tog emot paketet…?!

Kvällen blev U N D E R B A R ! Vi grillade, drack ett glas rött, pussades, pratade om livet och njöt av varandras sällskap. Åh…jag kommer leva på den här kvällen länge. Väldigt länge!

Jag skippade träningen imorse och njöt istället av sovmorgon med min man, mängder med pussar och frukost på balkongen.

Blev överraskad såhär en onsdag… Lycklig tjej!

Gå höger!
Gå vänster!
Gå rakt fram!
Stå stilla!

Alltid olika bud. Alltid olika synpunkter. Alltid delade meningar. Alltid flera vägar att gå.

Vad väljer du? Väljer du med hjärtat? Väljer du med magkänslan? Väljer du utifrån dig själv?

Går du vägen som känns rätt för dig? Obrydd om vad omgivningen tycker?

Att gå vägen som känns rätt i magen är sällan enkel. Det finns alltid folk som lägger sig i, har synpunkter, åsikter och ja gud vet allt. Men folk tycker gärna mycket, och gärna om saker som inte ens rör dom själva. Folk utger sig gärna vara experter också. Gärna experter inom flera områden, fråga mig inte hur det är möjligt…
Visst kan det vara klokt att lyssna på sin omgivning men komma ihåg att ha en viss distans till allt. Alla är vi olika! Känner och tycker olika, fungerar olika, har olika bakgrund och framtidsdrömmar. Så lyssna och dra lärdom av det DU tycker känns bra och viktigt.

Vart vill jag komma med det här? Egentligen bara att ni ska lyssna på er själva. Det är så lätt att falla i fällan att lyssna på alla andra istället för på sig själv. Att gå någon annans väg eller anpassa sig egna väg efter andra kommer inte hålla i längden, och det kommer inte göra dig lyckligare.

Våga känn efter. Våga håll fast vid det som känns bäst för DIG.

Om ni bara kunde ana hur mycket det värmer när jag får höra hur jag inspirerar och motiverar er. Ni blir fler och fler som delar med er över mail, och jag blir lika lycklig varje gång! Den senaste tiden har det ramlat in en del frågor om så väl kurser/privatträning i lydnad till hjälp med egen träning och kost - och SJÄLVKLART vill jag hjälpa er! 

Är ni ett gäng som vill ha hjälp med lydnad/egen träning eller liknande kan vi sätta ihop gruppträning också! 

Släng iväg ett mail om ni har frågor eller funderingar: malou.ovsiannikow@gmail.com

 

Efter en förmiddag med jobb landade jag hemma för lunch med lillesyrran. Jag njöt av den magiska laxen och räkröran Mr J tillagade igår. Herrejösses, det smakade verkligen utmärkt. Det känns som jag äter på restaurang mest hela tiden. Att ha en kock hemma är verkligen inte fy skam. Jaja, nog om god mat. Jag och syrran fick lite kvalitetstid innan vi joggade till gymmet. Jag hade lovat att träna henne, så sagt och gjort.

Jag la upp en cirkelträning till henne och jag kan lova er att fröken blev trött. Jag såg till att hon tog ut sig ordentligt och svetten smög sig snabbt på. Fantastisk känsla! Att få puscha en annan människa så dom kan få känna den där UNDERBARA känslan efteråt! Det är fasiken tillfredställande för mig. Sjukt? Kanske! Men det är väl därför jag kommer passa som PT! Som Frida sa ”Alltså Malou, jag känner mig verkligen trött och nöjd i kroppen nu, den känslan har jag aldrig känt förut”. Dom orden var LYCKA i mina öron vill jag lova!

Hur som helst, Frida blev överlycklig över sin insats och joggade stolt hem. Och om jag var stolt över henne? Minst sagt. Hon tog verkligen i och våga utmana sig själv, grymt!

Vaknade tryggt bredvid Mr J. Och morgonen till ära åt vi frukost tillsammans på balkongen. Hur mysigt som helst.

Pussas. Dricka kaffe. Njuta av solen. Prata om livet. Höra fågelkvitter. Pussas lite till.

Väldigt, väldigt fin morgon med Mr J.

Det var det här med god mat…