Det går lite till och från på hundträningsfronten. Vissa dagar tränar vi flera pass, andra dagar chillar vi bara. Men trots rätt sporadisk träning så går utvecklingen framåt. Jag upplever en stor portion engagemang och sakta men säkert börjar fokus och koncentration kika fram. Jag håller passen korta, intensiva och genomtänkta.

Ska försöka filma något pass snart, så ni får se hur fröken fräken utvecklas.

Lite lättare lydnadsgrunder jobbar vi med, men främst kroppskontroll, stadga och belöningsord. Att slå ihop 1 + 1 är inget som går på en kaffekvart när man heter Kayla. Så vi tar små steg i taget, samtidigt som jag faktiskt försöker skapa en typ av förståelse för att just slå ihop små, små delar. Knepigt, men förbaskat kul.

I vardagen är hon en dröm. Sover tills jag vaknar(om möjligt, lite längre), lyhörd på promenaderna, gör inga behov inne, tuggar inte på saker.. En väldigt tacksam liten krabat. Dessutom sköter hon sig prickfritt på kontoret, vilket är guldvärt. Andra hundar, människor, cyklister och liknande struntar hon också i. Går lös i princip överallt och lyssnar fint på de olika signalerna jag ger henne under promenaden.

Lite för bra? Ibland känns det faktiskt så.

Jag uppskattar Heffa så otroligt mycket. Älskade vän!