Att inte följa samhällets mönster sätter verkligen en på prov. Om man inte följer ramarna som man ”bör” göra så måste man ständigt förklara varför man valt en annan väg. Det är sällan jag möter människor som med intresse ifrågasätter varför jag kanske inte gjort/gör så som man brukar. Istället får jag oftast ett chockerande och aningen negativt laddad

”Va? Varför då? Hur tänkte du nu egentligen?”

Det känns tråkigt att det ska behöva vara så. Och inte nog med att det i många fall är ”konstigt” att gå en annan väg i folks ögon, det är också svårt att tänka helt utanför ramarna när man lever mitt i allt. Det är lätt att tankarna far i dom banorna som är ”naturliga och bekväma”. Jag försöker varje dag se utanför och våga känna på känslan att gå en annan väg. Det är långt ifrån enkelt men för mig faller det sig inte naturligt att gå den vägen man bör bara för att…

Jag och Melissa pratade en hel del igår och då fick jag det som ett slag i mitt egna ansikte. Hon hävde ur sig ”Inget är ristat i sten”. Och även fast jag är väl medveten om det behöver man bli påmind om det ibland. Dessutom behöver inte det ena utesluta det andra. Det går att gå flera vägar på en och samma gång så länge man klarar av det. Jag har lätt att rikta in mig på en väg och ser då bara den vägen. Det är både en styrka och svaghet.

Styrkan i det hela är att jag blir otroligt målinriktad och kan gå genom eld och vatten för att ta mig fram till målet. Svagheten är att jag ibland blir för enkelspårig och har svårt att se de andra vägarna som kan dyka upp på vägen. Det känns fantastiskt att kunna se sin svaghet, det ger mig möjlighet att utvecklas och jobba på det.

Luddigt inlägg, men kontentan av det hela – Våga tro på er själva. Våga gå er egna väg. Våga prova flera vägar samtidigt. OCH…våga känna på känslan.

I vissa fall är jag otroligt duktig på att känna efter, men ibland är jag precis raka motsatsen. Känslan kan skrämma mig och då kan jag inte hantera mina egna känslor. Jag stänger av…och ibland sker det alldeles för snabbt för mitt eget bästa, tror jag.