Ett liv utan hund.

En ny epok. En ny tid. En ny livsstil.

Nya vanor. Nya mönster. Nya rutiner.

Efter en höst bestående av blandade tankar och tusentals frågetecken, har jag bestämt mig för att leva ett liv utan hundträning. Efter flera års ansvar och ett ständigt anpassande har jag bestämt mig för att göra mig av med hundarna. Jag behöver få tid för mig själv, och jag behöver få perspektiv på livet utan att ständigt ha det stora ansvaret på mina axlar.
Intresset för hundträningen har under hösten svalnat av och trots många försök och träningspass har suget inte kommit tillbaka. Jag har försökt förbi se det och hoppats på att det bara är en svacka, men så är inte fallet. Plötsligt känns andra saker viktigare och roligare, vilket helt klart har varit en stor insikt att komma till.

Det är många saker jag vill göra, och det är många saker jag vill uppleva – och hundägandet begränsar mig och låser min vardag. Under alla de år jag levt med hund har jag tyckt det varit värt all anpassa mitt liv efter dom, men nu känner jag annorlunda. Jag vet inte ens hur ett liv utan hund är, och jag har aldrig satt mig själv i fokus till hundra procent. Visst kan det tyckas dumt att jag kommer till den här insikten nu, men samtidigt så känner jag att under de åren jag haft hund så har jag gett mina hundar precis allt. Jag har ägnat all min tid åt hundarna och gett dom de absolut bästa tänkbara livet på precis alla plan.
Idag kan jag inte göra det längre. Och eftersom jag tagit på mig ansvaret för någon annans liv är det också min uppgift att se till att mina vänner får fortsätta göra det dom vill. Därav fick Lix flytta.

Det här beslutet är det största jag någonsin tagit, och en del av mig önskar att jag inte haft behövt ta det. Om det är rätt beslut eller inte har jag ingen som helst aning om, det enda jag vet är att min magkänsla säger att det här är det jag behöver.
Qit är min allra bästa vän, och jag hade aldrig någonsin kunna få en bättre tränings och tävlingskompis. Hon finns vid min sida i vått och torrt, och sviker mig aldrig. Aldrig någonsin trodde jag att vi skulle skiljas åt, men livet har tagit en ny vändning. Det gör ont, så fruktansvärt ont. Tårarna är många, och saknaden är redan hemskt tung. Men Qit är värd det bästa, och jag kommer inte kunna ge henne det längre. Jag kan inte vara så ego att jag behåller henne bara för att tillfredställa mig själv. Qit vill träna, jobba och få hänga med på alla äventyr – och därför så ska hon få bo hos någon som erbjuder henne det.

Både Lix och Qit är dom bästa hundarna jag någonsin haft, och båda två har fantastiska sidor och egenskaper. Båda två passar mig som handen i handsken och tillsammans skulle vi kunna tagit oss långt. Qit och jag hade en sån himla fin början på en framtida karriär i lydnaden och freestylen. Men oavsett hur bra vi är, så är det viktigaste att Qit mår bra och får fortsätta göra det hon brinner för.

Det här är helt klart det tyngasta jag någonsin gjort, och rädslan håller på att äta upp mig. Hur kommer jag må? Hur kommer jag känna mig? Är det här det jag vill? Är det rätt beslut? Kommer jag ångra mig? Kommer jag saknar hundträningen?
Frågorna är tusentals och några svar finns inte…än. Men oavsett hur jobbigt det här kommer vara, hur dåligt jag kommer att må, hur ledsen jagk ommer att vara, och hur mycket jag kommer att sakna så har jag bestämt mig för att i några år leva ett liv utan hund.

Det finns en sak jag vet. Och det är att jag kommer sakna mina två bästa vänner. Förhoppningsvis kan jag kontrollera saknaden och inte låta den äta upp mig. Men det kommer vara tufft, och fruktansvärt smärtsamt.

Så…valet att göra sig av med hundarna har varit galet svårt och om jag inte hade funnit dom två bästa tänkbara ägarna hade jag aldrig sålt dom.
När Nathalie ringde och frågade om hon fick köpa Qit blev mitt beslut givet. Jag kan inte finna ett bättre hem åt Qit, det är omöjligt. Nathalie lever ett liv som är likt mitt, och hon satsar helhjärtat på hundträningen och allting som hör till. Hon har dessutom höga mål och ambitioner, och i det stora hela tänker vi väldigt lika gällande hund.
Nathalie kommer ge Qit allt. Hon kommer satsa på henne och låta henne få göra det hon älskar – träna i så väl lydnad som vallning. Dom är värda varandra, och kommer bli ett fantastiskt team ♥

Jag kommer stå bakom Er i precis alla lägen, och jag kommer hjälpa och stötta Er oavsett vad ni tar er an! Jag kommer sitta i publiken och heja på Er. Jag kommer gråta av lycka när jag ser Er på plan. Jag kommer bli varm i hjärtat när Ni tittar på varandra. Jag kommer för alltid vara en del av Er två och jag kommer följa varje steg ni tar!

Ni kan fortsätta följa Qit och hennes bravader här.

 

 

 

 

 

10 Kommentarer

  1. Wow. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Du gör någonting riktigt modigt och galet på samma sång. galet, bara för att vi är så många som beundrar dig och tycker du är grym på hundträning. Tankar som snurrar ”hur kan ni sluta när ni är på topp?” men samtidigt så förstår jag dig.

    Jag har tänkt tanken själv flera gånger. Livet med hund begränsar en, så man måste ju fråga sig själv om det är värt det.
    Jag hoppas du får en fantastisk resa, både på Bali och vad du än tar för dig. Bara för att du slutar med hundträning nu behöver det inte betyda att det är slut för alltid.
    Lycka till med allt. Skönt att både Qit & Lix får nya bra hem!

  2. Verkligen strongt gjort av dig!
    Håller själv på att omplacerar en av mina hundar, det är verkligen jobbigt att tänka på hundens bästa när man helst bara vilja tänka på en själv och vad man själv vill.

    Beundrar att du har orkat skriva för alla om dina beslut! :)
    Lycka till i framtiden! Jag kommer fortf att läsa din blogg då jag verkligen gillar hur du ser på livet! :)

  3. Styrkekramar i massor <3

  4. Oj, kan verkligen inte föreställa mig det du går igenom. En av mina hundar skulle själv egentligen vilja omplacera men är medveten om svårigheterna med att jag aldrig skulle hitta det ”perfekta hemmet” till henne..
    Däremot vet jag inte hur jag skulle ta det om jag hittade det perfekta hemmet.. Jag förstår verkligen hur de är att dela sin glädje med sin hund och det känns som att hunden är på precis samma nivå. När man ser på varandra ser man varandras själar. Det måste vara så extremt tungt att lämna ”kemin i relationen”.
    Men jag önskar er alla tre lycka i framtiden! Livet ÄR svårt men du verkar väldigt klok!

  5. Så härligt att läsa! Att Lix och Qit får komma till så bra hem. Sofia och Nathalie kunde inte varit bättre val för dessa blivande stjärnor.
    Lycka till själv i fortsättningen:-)

  6. Taaack!! :)

  7. Ja..det är verkligen ett svårt vägskäl. Många blandade känslor som gör att det är svårt att se klart. Hoppas det löser sig för er, och att din kompis får ett nytt bra hem! :)

    Kul att du vill fortsätta följa mina äventyr!

  8. Åh tack Mimmi!
    Ja..visst är det lite små udda att sluta när man är på topp. Men samtidigt inser jag att det knappast är det som är viktigt i livet. Att ligga på topp i all ära, men det finns så många andra viktiga bitar som spelar in. Blandade känslor. Usch och fy! :(

    Exakt, en dag kanske jag kommer tillbaka och då jäklar!
    Hoppas vi ses någon dag fram över!

  9. Lycka till Malou, Qit och Lix!

  10. Du känner inte mig men ditt inlägg är precis så jag känner. Jag har tre hundar men har tagit det svåra beslutet att leva utan hundar för att jag vill leva ett annat liv. Strongt av dig och tak för att du delar med dig, det stärker även mig att höra att jag inte är ensam om att ta ett sånt här stort beslut.
    Tack! Hoppas allt går bra för dig.

    Mvh Malin